Giljotinen och kroppkakan.

För det första tycker i varje fall jag att det är bra drygt att datum och klockslag inte stämmer för mina anteckningar. För det andra såg jag en oerhört stämningsfull film igår på filmstudion; Sophie Scholl. Det blir väl lätt för mycket med allt tyskland-nazi-heil-führer som alla konstant vill gestalta fast den här filmen var faktiskt sevärd rakt igenom. Sophies motståndsrörelse Vita Rosen avslöjas efter att ha spridit ut flygblad med antihitlermanifest och hela filmen går egentligen ut på erkännandet och rättegången. Allt äger rum under bara ett fåtal dagar och det hela slutar med Sophie, hennes bror, deras vän och giljotinen. Det var sådan påtaglig stämning under hela, hela filmen. Det kändes verkligen äkta och det försvagades inte direkt utav musiken. Åh, det var så vidrigt när Sophie tog farväl av sina föräldrar. Det tar på mig så otäckt mycket. Jag gav den en fyra eller en femma, jag minns inte riktigt. Det är ju kanske det som är det allra bästa med Hemse Filmstudio; att man innan filmen varje gång får en liten papperslapp med en etta, en tvåa, en trea, en fyra och en femma på. När filmen är slut bestämmer man sig för ett betyg, river bort motsvarande siffra och lägger den i mössan som farbrorn vid utgången gladeligen räcker fram.

Idag har jag annars suttit med Pieter och samtalat om mina tallrikar. Han köpte idén direkt och han gillar mina bilder bra mycket faktiskt. Han påmindes om Martin Parr. Hans senaste projekt går ut på att fota mat. Men medan Pieter tyckte mina bilder var vackra så är Parrs snarare äckliga. Däremot lyckades jag ge Pieter kväljningar med mina kroppkakor och visioner om flådd fårskalle. Jag förväntade mig att det inte skulle finnas särskilt mycket att säga och att han skulle fråga om syftet med det hela. Så var det ju till viss del också men hela handledningen var i högsta grad givande och slutsatsen är att Pieter ten Hoopen är en hyvens man!

Nu är det lunch och senare är det Visby och flygplatsen för att lämna just Pieter. Ikväll blir det photoshop och sedan lägga mig vid typ sju. Det här med tre-fyra på morgonen håller inte riktigt...