Det var Stavanger

som hade de märkligaste invånarna. Jag vet inte riktigt var jag ska göra av alla intryck. På tåget hit bestraffades jag helt oskyldig att sitta bredvid rysk-norska Artur som inte kunde sluta dricka öl. Först var han blyg och harmlös. Sedan var han påstridig och ointresant. Till sist var han (du ska veta att streckan Oslo-Stavanger med tåg är åtta timmar lång) odräglig, respektlös och fy satan, jag blir bara så äcklad när jag tänker tillbaka på det.

Väl framme elva på kvällen gick jag och Sofia och åt glass med sprit på och därefter till Checkpoint Charlie som bjöd till på svettlukt de luxe samt the worst disc jockey ever. Han borde heta piss jockey. Piss jocke. Musiken han spelade var pinsam, övergångarna var vansinnigt dåliga och så var han ful som stryk. Sofia bad honom lära henne att mixa. Han visste inte hur man gjorde. Det enda positiva som kom hur Checkpoints högtalare, vad jag minns, var Smack my bitch up. Fast han klippte i och för sig efter halva..

Det blev vintertid och vi fick en timma extra. Om den där sommaren kunnat hålla ut en stund till hade jag sluppit Mårten. Min andra bestraffning. Jag och Sofia tappade bort varandra lite och under tiden, i typ två timmar, hade jag en svans efter mig. Jag irrade runt i områden där afrikanska kvinnor erbjuder 'massage' och på 7-eleven. Han skulle bjuda på korv och på söppeldynga och han skulle ta med mig hem men absolut inte röra mig. Frestande..

Igår när jag på egen hand skulle ta mig runt i Stavangers shoppingkvarter haffar en man mig och hävdar att jag ska följa med honom för att fika. Vad är grejen? Sofia säger att Sverige är hett här. Vad är grejen med det? Jag kan nästan se hem till Gamleby här ifrån. Idag, så fort jag och Sofia skiljts åt möter jag en man som passerar men snurrar runt och släpper inte blicken ifrån mig. Jag sneglade bakåt och han bara stirrade, stirrade, stirrade. Jag kastade mig in på en bakgata och nästan gick bort mig. Vad fasen är grejen?

Stavanger har utsetts till Europas kulturstad nästa år. Det blir fint med alla horor på Strandgatan och efterhängsna karlar här och där.

Nu ska jag ut för att möta fr. Pieska och kanske slår jag till på en omgång norska chips. Hörde just att dom skulle vara något alldeles extra.

Ha de got.

Inatt och idag och ikväll

Men herre gud vad jag har slagits inatt. Viktor, Nils och Ninja var så vansinnigt jobbiga att jag bara var tvungen att ta mig an våld. Viktor var värst. Han var full som aldrig förr och likgiltigt slösade han slut på alla mina polaroider. Det var inte acceptabelt och dom var alla tre värda de otaliga käftsmällar jag delade ut. Ursäkta mig idag men gör aldrig om det, okej?

Nu ska jag rulla mig lite mat innan det blir för sent att dra på sig aftonstassen och plocka kapsylerna av alla mina ölar. På bolaget ler dom så hjärtligt när man kliver in genom dörren. Jag har garanterat av alla drycker mest förtärt alkohol sedan jag kom till Gamleby, jag är ju sämst på att dricka överhuvudtaget. Jag är så sällan törstig. Så det är fint att dom känner igen en och aldrig frågar om leg.. Om en dryg vecka är jag tjugoett och bolaget vill inte se mitt leg. Så idealiskt.. Ikväll ska jag i varje fall dricka en österrikisk nyhet som heter Pfiff. Pfiff och jag va.

Häpp käpp

Idékruttorkan

En väldigt fin dag men jag har inget att göra. Jag och Gustav promenerade till hembageriet och köpte vaniljbulle och äppelmunk och wienerbröd och kardemummabulle som vi fikade på tillsammans med Lisen hemma hos dom. Deras boxer, som också har förgyllts med namnet Stina, är bra rolig alltså. Hon är så fasligt mänsklig i sitt kroppsspråk. Hon ville sitta i en viss fåtölj så hon klev upp i den med ett ben i taget. Sedan satt hon där och var så vansinnigt trött att hon varken kunde hålla huvudet eller ögonen öppna. Hon somnade sittande i fåtöljen med huvudet på armstödet.

Det är så fint väder att man skulle vilja göra något värt. Jag laddade för första gången min sx-70-polaroid med film och den funkar uppenbarligen. Vilket klipp, 15 spänn på en loppis i Östra Ryd. Jag får nog ta med mig kameran ut på lusttur snarast. Jag hängde förresten med mina grannar och fotograferade här om dagen. Mina all time bästa grannar.

Der Herbst

Jag har plockat fram teven igen. Ibland behöver jag den och det är okej. På UR pratar en norska om att man ska rycka in och hjälpa till om man upptäcker att någon ska hedermördas. Hjälpa tjejen alltså. Jag ska åka till Norge och Stavanger och Sofia alldeles alldeles snart! Jag kommer att få åka tåg i typ sjutton timmar, helt vansinnigt. Fast nattåg, det har jag velat göra fasligt länge. Det blir världens grej. Vi ska dricka Törley och posa framför otaliga kameror och dansa på Stavangers kullerstenar.

Idag har jag höstflanerat. Jag tycker så mycket om höst! Jag älskar höst. När jag var yngre var det för att jag fyller år då men nu tycker jag verkligen det är den allra bästa tiden på året. Det är ju så fint ute med alla röda och orangea löv som man kan sparka i och jag blir så glad. Det är svalt och man blir rosig om kinderna och man får klä sig lite varmare. Åh men hösten är ju så bra! Du är så välkommen och jag är så glad att du äntligen är här. Jag gick ner mot Hammarsbadet för att plocka äpplen. Det är ju värt att plocka frukt istället för att köpa den.

Jag fick med mig massor av äpplen och två päron. Jag kanske ska göra mig en paj? Nu först ska jag i alla fall woka alla färska grönsaker jag köpte igår. Åh det ska bli så gott. Nej men nu? Nu börjar Videokväll hos Luuk med Fredrik Lindström. Varför visar dom det så här tidigt? Bra teve borde väl gå lite senare?


Well well, adjö för idag. Jag återkommer snart igen. (Jag har hittat peppen för bloggande igen, märkligt).

Another night and I thought well well

Det här var en dag som tålde att minnas. Jag vaknade med den värsta utav värre bakrus och jag slog på det senaste Top Model 9-avsnittet som jag redan sett för många gånger. Jag tänkte att kanske inte Erik pallar åka till Västervik idag men han ville iväg redan om en halvtimma så min bakfylleångest sängliggande höll sig inte särskilt länge. Vi promenerade längs gatorna, provade rosa frottérockar och tittade på ostar. Sedan åkte vi till Willys och köpte mat för femtonhundra. Bland annat ett Sara Lee-pizzakit som var helt fantastiskt. Det måste prövas. Vansinnigt smidigt. Vi åt, drack och såg när Eriks kompis spöade Malmö FF. Bakfyllan var ihållande och jag fick en treo som smakade citron och sedan mådde jag bra. Klockan nio gick jag genom hela byn för att bowla med Hanna och My och Gustav och Lisen och Victor och Nils och Fredrik. Vi bowlade och jag Stina Larnemark 861021 var faktiskt riktigt bra. Egentligen inte fasligt bra men jag vann vann vann och det var det som var grejen. Efteråt gick vi till internatet och såg på Hipp hipp hora och halva Dolt under ytan. Jag gick efter halva eftersom jag antog att jag kanske inte skulle behaga gå hem själv om jag såg hela.

Jag pratade med en vän från förr vilket var fint. Det var väldigt fint. Jag ska åka hemhem och vi ska återförenas och bara vara återförenade snarast möjligt. Jag har inte varit där på ett ganska bra tag. Jag åker dit till min födelsedag om några veckor. Det kommer bli så sorgligt utan någon hund i hemmet. Inte ett spår av henne. Jag ser på bilder och vet att hon är borta men jag är säker på att jag inte fattat det för jag har inte varit där. Jag saknar och har fått sluta längta. Men åh Alice då.

Har du levt en hel månad i hundhimlen nu?

Ölarna

Fast öl är ju så gott. Det går inte att komma ifrån. Kanske är det inte bra att öla en onsdag, en onsdag mitt i veckan eller så är det det bästa. Jag har sett fram emot helg och kul bra länge så en ölkväll light här hos mig var antagligen det bästa jag tagit mig an, på ett tag i varje fall. Felix Partz och en del keso. Det känns inte helt okej med mejeri så här dags fast just nu brydde jag mig inte. Imorgon ska jag kopiera socialligg från stan. Mina gulfruktporträtt som bara legat i sina negfickor nu alldeles för länge. Det kanske kan bli typ fem bilder i alla fall. Vore ju något att låtas analyseras till nästa vecka. Skönt att bara lämna ifrån sig bilder och låta någon annan prata om dom. Aha. Men åh det står ju så många ölar på mitt bord. Jag möblerade om inför kvällens galej och jag vet inte hur pass väl det funkar. Jag har numera ett dansgolv med komfortabelt underlag. Och schysst ljus. Kunde vara något.

Det sista jag tänker skriva är att om det gick att undvika sömn skulle jag så göra det. Det måste vara det allra tråkigaste någonsin att gå och lägga sig. Det kan ofta vara väldigt skönt men när man har en kväll och väldigt kul ska det bara avbrytas plötsligt för att sängen ska få sin del av ens liv. Shit vad trist. Shit.

Det allra sista var bilden som inte har med någonting att göra. Som bara är vinter och en del längtan. God natt, sov gott.