Jag tar med mig paranoian hem.

Jag är hemma i Östra Ryd igen. Det är praktik slash projektvecka och jag har åkt hem för några dagar i syfte att på något sätt försöka skildra min paranoia på hemmaplan. Igår var jag därför ute i ungefär tusen minusgrader, hunden i ena handen, bladaren i andra och frös ihjäl mig själv. Jag fotade Östra Rydska miljöer; skog, gul snö, anslagstavlor och pizzeria. Jag var en dålig matte för jag stannade i det närmaste var tionde meter för att fotografera medan Alice uttråkat men snällt väntade. Dessutom röck jag i kopplet när jag som allra minst borde, bara för att alla skridsko- och pulkaåkare inte skulle få se att jag minsann inte behagar plocka upp efter hundens uttömning.

Jag gick för att hämta posten och träffade på Kalle. Han berättade att det har blivit sämre då brevbäraren inte kommer förrän tretiden. Snart har vi säkert ingen lantbrevbärare längre. Snart har vi nog ingen affär heller. Öppetiderna har blivit bra märkliga med lunchstängt i typ tre timmar och helt stängt på söndagar. Stackars Östra Ryd. Fasaner har vi i varje fall. Jag spanade på en i skogen mittemot och sedan skrämde jag oavsiktligt kanske liven ur tre som satt i häcken längst ner i trädgården. Fasaner är allt bra märkliga djur. Var tog de sitt namn ifrån?

Igår var det också paranoia delux. Det är jobbigt att inte kunna koppla av eller bara tänka på något annat för ett tag. Idag är det hur som helst mycket bättre.

I söndags insåg jag att jag hade glömt att ta med mig självutlösare till båda kamerorna så igår satt jag ner i jakt efter en begagnad. Jag fick tag på en Pelle i Söderköping som kunde tänka sig sälja sin egen som passar Hasselbladare och som har en sladdlängd på säkert tio meter. Hur värt som helst! Han började sedan fråga intresserat på vår fantastiskt charmiga dialekt va för grejer ja har te bladarn... Jag är ju närmast oskuld på den där kameran och fick väl inte fram något vidare imponerande. Han undrade om jag hade mellanringar i den och förklarade mycket noga hur jag skulle öppna kamerahuset och med en skruvmejsel trycka till en liten skruv i fall det någon gång blev problem. Pappa var senare där och köpte sladden åt mig och även för honom hade Pelle predikat och grundligt visat hur jag skulle bära mig åt när olyckan inträffade. Han tyckte också att jag själv skulle titta in och kolla in hans egna bladartillbehör. Mamma sa att han var äcklig.

Idag har jag hunnit fota mig och mamma tillsammans och strax ska Jenny, som jag lånat hit att vara min assistent, få hjälpa mig att stödja kameran när jag ska fota mig och Alice. Jag har fått låna ett stativ som tyvärr inte är så pass bra som jag skulle behöva men jag löser det med lite ihopvikt leva&bo samt en axelremsväska.

Till ikväll ska jag steka pannkakor som jag ska bjuda mamma och pappa på för det är de värda.

Farväl för ett tag.