Another night and I thought well well

Det här var en dag som tålde att minnas. Jag vaknade med den värsta utav värre bakrus och jag slog på det senaste Top Model 9-avsnittet som jag redan sett för många gånger. Jag tänkte att kanske inte Erik pallar åka till Västervik idag men han ville iväg redan om en halvtimma så min bakfylleångest sängliggande höll sig inte särskilt länge. Vi promenerade längs gatorna, provade rosa frottérockar och tittade på ostar. Sedan åkte vi till Willys och köpte mat för femtonhundra. Bland annat ett Sara Lee-pizzakit som var helt fantastiskt. Det måste prövas. Vansinnigt smidigt. Vi åt, drack och såg när Eriks kompis spöade Malmö FF. Bakfyllan var ihållande och jag fick en treo som smakade citron och sedan mådde jag bra. Klockan nio gick jag genom hela byn för att bowla med Hanna och My och Gustav och Lisen och Victor och Nils och Fredrik. Vi bowlade och jag Stina Larnemark 861021 var faktiskt riktigt bra. Egentligen inte fasligt bra men jag vann vann vann och det var det som var grejen. Efteråt gick vi till internatet och såg på Hipp hipp hora och halva Dolt under ytan. Jag gick efter halva eftersom jag antog att jag kanske inte skulle behaga gå hem själv om jag såg hela.

Jag pratade med en vän från förr vilket var fint. Det var väldigt fint. Jag ska åka hemhem och vi ska återförenas och bara vara återförenade snarast möjligt. Jag har inte varit där på ett ganska bra tag. Jag åker dit till min födelsedag om några veckor. Det kommer bli så sorgligt utan någon hund i hemmet. Inte ett spår av henne. Jag ser på bilder och vet att hon är borta men jag är säker på att jag inte fattat det för jag har inte varit där. Jag saknar och har fått sluta längta. Men åh Alice då.