Ok.

Jag var beredd att ändra mig och skriva att min tillvaro inte var helt och hållet hemsk eftersom det vore orättvist men då la sig isen över Varvsgatan och jag slog omkull med min cykel. Jag kan inte ha ramlat med en cykel på över tio år och det var lite chockerande. En hundpromenerare ropade och undrade om det gick bra. Jag slog i knät så jäkla hårt. Igår haltade jag men idag kan jag stödja utan att det gör ont fast det känns som knät och hela nedre benet (?..) är fyra gånger så stort. Stackars mig. Jag börjar få träningsvärk i andra vaden av alla ojämna belastningar. När ska allt sluta gå sönder för mig?

Ubbes var fab förra fredagen. GF skulle ha karaoke men halva skolan kom och det var klart den roligaste kvällen i Gamleby på bra länge, kanske hittills. Det vansinniga är att om jag bott i Norrköping så hade jag aldrig tagit mig an en karaokekväll på den där lilla unkna krogen där i hörnet men i Gamleby utnyttjar man resurserna. Ubbes finest. I torsdags var också bra. Hanna fyllde år och bjöd på bärpajer och rappakalja på internatet. Det spårade ut rätt bra mot slutet när alla var så sjukligt trötta.

Typ 'När en polis i Andorra hittar en död människa bör han/hon...'

'...spela sten, sax, påse.'

'...genast idka samlag.'

'...snabbt dansa regndansen.'

'...fråga lever du eller är du död?'

'...gå två varv runt liket, kasta lite salt och inte kissa på liket.'

Jag vill inte att något av svaren ska vara sant men det är det.

Ikväll är det glögg här i Norrköping och nu ska jag baka mig en saffransskorpa.

Häpp käpp.